tisdag 12 juli 2011

Vill skrika högt!

Högt så att alla hör att det räcker nu!

Ska det vara så här nu då, upp och ner om vartannat?
Jag funkar verkligen inte något vidare just nu.
Somnar visserligen skönt på kvällen, vaknar igen framåt tre, somnar om och vaknar igen vid fyra... Sedan vaken fram till 05:59. Sedan ringer klockan 06:00 och jag sover som bäst.
Resultat: trött som aldrig förr.

Ångest blandas med oro och skratt. Irritation och frustration med glädje.
Ingen ordning och ingen orsak. Inga svar och tusen frågor.
Saknad efter det som varit som gör ont i kroppen.

Massor av arbete som ska göras, längtar efter en paus. Men vet att det inte finns någon möjlighet till det just nu.

Känner mig gnällig, orättvis och påstridig. Vet att det förmodligen stöter bort människor
omkring mig. Men just nu kan jag inget annat. Försöker ha tålamod och tillbringa så mycket tid jag bara kan och orkar med barnen, men det blir ofta fel. Jag blir arg och kort i tonen. Känner ju själv att det är fel, ändå kan jag inte hejda det. Det gör så ont i mig när jag ser deras sårade ansikten med frågande ögon.
Samtidigt vet jag att de vet varför det blir så här men de borde inte behöva hantera det.

Ska försöka ge mig själv en chans till återhämtning så snart det går... kanske det blir bättre då.

3 kommentarer:

  1. Hej Henrik,
    Nu lägger jag mig kanske i, men i all välmening. Jag tycker det verkar som om du skulle må bra av en samtalskontakt, någon som kan hjälpa dig att hantera alla tankar/känslor. Har du någon terapeut eller liknande? Tror det skulle vara bra för dig o familjen.
    Kram Carina

    SvaraRadera
  2. Tack för omtanken!
    Till mig finns knutet ett team, personer som behandlar, habiliterar och utreder flertalet med min problematik.
    Neurolog, specialistläkare, neuropsykiater, psykolog, kurator och fler andra.

    Tanken med bloggen är att få irmigen massa skit just när det känns som sämst och ibland som bäst, jag kam förstå att det jag skriver väcker många rankar hos den som läser. Men i dagsläget kan jag säga att jag får en god och omsorgsfull vård av sjukvården och mina nära.
    / Henrik

    SvaraRadera