Äntligen ett ljus!

En bra dag helt enkelt.
Nya läkaren var toppen. Det var så skönt att slippa förklara ingående den här gången. Om hur man känner sig, vad som ibland går fel.
Han bara förstod av erfarenhet vad som behövdes göras.

Så nu påbörjar jag behandling. Det känns båda bra och gör mig illa till mods. Dels för att jag vet att depressionssymtomen går att behandla och dels för att jag vet att sjukdomen nästan går att ta på nu.
Inatt sov jag!
Visst, med tablett men jag sov, hela sex timmar i sträck. Vaknade vid fyra som vanligt men somnade om.
Jag känner mig inte utvilad på något sätt men jag är nöjd med att ha fått sova.

Kanske om några veckor att jag orkar lyfta armarna lite högre och åka upp ur tunneln den här gången...

Åt sushi igår!
Hm, varför har jag inte testat det förrut?
Det roliga är att det gav mig en känsla av att än är det inte för sent att prova nya saker.
En känsla som virvlat iväg längs berg och dalbanan som dom där solglasögonen man glömde stoppa undan innan åkturen började.

Fikade med suveräna svågern och hans härliga flickvän, snart är det dags för dem att bli tre!
Att få sitta där i solen och vräka i sig kolapaj med grädde och dricka en stor mugg med kaffe mitt bland allt folket kändes hoppfullt.
Samtidigt som tankarna aldrig släpper. Men då tänkte jag på att så här vil jag fortsätta känna och så här vill jag kunna sitta även sen när jag inte längre rår över mig själv. Visst mata mig... Men jag njuter ändå!

En bra dag helt enkelt!