Det där om draken...

Jag läste kommentarerna i en blogg och snubblade över en som lämnade ett djupt spår i mig.
Sistermoonshine sa att hon kom att tänka på det där med draken, det är i motvind den lyfter.

Och visst är det så. Varför har jag inte tänkt så, det är ju så enkelt egentligen.
Den tanken har jag burit med mig ett par dagar nu men inte riktigt arbetat med, placerat den rätt i min virriga hjärna. Men idag känner jag att den passar in.

Idag är första gången jag känner att den Draken ger mig lite draghjälp. Något jag verkligen behöver just nu.
Och jag hoppas att motvinden håller i sig ett tag till så att Draken får kraft nog att dra mig hela vägen upp och att jag sedan kan släppa taget och fortsätta på egen hand medan Draken virvlar iväg med en lång svans av svarta rosetter. Rosetter som är min förtvivlan och sorg.

Och du Yvonne! Om du tänker dig en kommentar i min blogg...då ska du få se på draghjälp!