Fortsättning...

Plockar upp tråden igen...
Tänkte gå in på vad som mer är av betydelse för familjen, mig själv!
Låter det intressant? Kanske inte, men ändock lite viktigt.
Det hela började för några år sedan, när min morfar gick bort i en sjukdom som givetvis är ärftlig. Jag brottades länge med huruvida jag skulle testa mig eller inte och följderna av ett sådant beslut. Min mamma som om jag ska kunna ha sjukdomen även hon måste ha den var av den bestämda åsikten att veta var av ondo. Som tur är har jag ju passerat arton vilket innebär att jag hade möjligheten att testa mig utan att min mor behövde få veta. Vilket jag också gjorde. Själklart visade resultatet på att jag bar på sjukdomen, vilket innebar enligt läkaren att jag någon gång i fyrtioårsåldern skulle börja få symtom. Men man ska aldrig lita fullt ut på sin läkare. I detta fallet hade han helt fel, jag är idag trettiotvå och symtomen börjar visa sig, vilket i runda slängar betyder femton år kvar, varav 5 år kan ses som ganska bra. Resten är bara skit och verkligen ingenting att se framemot. För den som är intresserad heter sjukdomen Huntington och är obotlig, viss lindring finns men inget som varar i längden. Utgången är densamma.
Så där är vi idag, jag försöker acceptera att livet är på väg utför och min familj försöker vänja sig vid ett antal riktigt usla och tuffa år.
Detta är alltså ett väldigt kort sammandrag av bakgrunden till den här bloggen. Mycket är glömt eller utelämnat, men det viktigaste finns med.