Tårar och åter tårar

Även om midsommar avlöpt väl och jag faktiskt har kunnat njuta av andra människors sällskap har ångest och tårar legat på lur hela tiden.
Idag brast det i tvättstugan...
Kanske var det för att vi kom överens om att en lapp på källardörren kunde vara bra för att jag inte ska glömma den tvätt som ska hängas nere i källaren hela tiden.
Mina känslor åker berg och dalbana utan att jag riktigt får vara med. Det känns som om jag står nedanför och tittar på när backar och kurvor passeras i en väldig fart. Dessutom innehåller banan tunnlar där allt blir svart och har man tur kommer man ut med armarna sträckta rakt upp och med ett tjut av triumf.
Det har inte hänt ännu, men en dag händer det.
Det finns så mycket jag ångrar i mitt liv, inte det jag har idag, utan det jag har gått miste om genom att inte vara mig själv och leva efter de förutsättningarna, för att jag varit feg, rädd för andras åsikter och för att ta konflikter.
Jag hatar allt som inte blev!