Vem är han?

Ja, vem är han? Han som sitter och äter pytt i panna, macka med korv och kalkon.
Han som smakar på kött och äter köttfärssås med spaghetti.
Plötsligt!
För om man varit utan kött länge så tycker man om det sen.

Svaret på  hjärnröntgen visade en normal hjärna, min alltså.
Det hela gör mig full i skratt.  Nu vet jag ju inte vad de tittade efter men då hela min sjukdom utgår från hjärnan så blir det lite skrattretande när man får det svaret. Skönt, visserligen, men ändå.

Nu väntar ett besök på neurologen på hemmaplan. Känns konstigt. Nu är det inte bara barnen som kallas fram och tillbaka mellan psykologer, arbetsterapeuter, läkare och dietister.
Nu ska jag passa samma tider och kollas från topp till tå.
Och inte bara jag utan min hustru också!
Hon som lider av värk i muskler och leder. Också hon slussad fram och tillbaka mellan läkare och specialister från det att hon var liten. Efter en kort paus i vuxen ålder, har hon åter halkat in i svängen igen. Mycket tack vare hennes mamma som blivit sämre under åren.
I tron om att åka och testa för en genetisk sjukdom, vilket verkar vara temat för vår familj, får de båda besked om att de är väldigt intressanta då de inte passar in på något specifikt just nu, utan måste utredas vidare.
För övrigt samma läkare som diagnostiserade mig för några år sedan. Han har ändå runt fyrtio år i yrket, så det han inte kan ställa diagnos på måste onekligen vara något speciellt.
Så nya remisser och nya prov och nu en lång väntan...

Men nu ligger fokus på nytt jobb till mig och födelsedagar framöver.
Och julen såklart. Om 66 dagar ska skinkan rimmas...