Jag blir ofta väldigt irriterad på hur den styr och kräver massa av oss andra. Hur sonens fixa ideer ställer till det när han är på det humöret.
Min fru blir oftare irriterad över saker som han gör när han beter sig som en vanlig tioåring, inte så mycket på hur problematiken krånglar till det.
Tidigare i somras pratade vi just om hur jag tyckte att han kunde vara hos nån annan så kunde vi andra åka och bada eftersom han ändå inte badar. Men fick inget vidare gehör för den tanken, då mamma och han kunde stå vid kanten medan vi andra badade.
Jag känner inte att vi gör saker gemensamt när det blir så, för det blir ganska ofta så...
I min förklaring lyckades jag inte få fram vad jag ville med det hela utan saken har fått bero, fram till idag.
Idag har vi pratat om det igen. Och det hela resulterade i att det finns ett uns av svartsjuka i resonemanget. För det är nog det enklaste sättet att förklara det hela på.
Svartsjuk på att min fru inte kan vara där med mig när vi gör saker utan hela tiden stå utanför och titta in.
Inte svartsjuk på sonen som person utan på att hans hopplösa ideer ibland inte tillåter något annat.
Kan man känna så...svartsjuka och frustration över att vi inte kan göra uppleva saker gemensamt även om vi gör dem tillsammans? Hopplöshet ibland, över att knäppgöken styr och ställer ibland så allt blir en enda stor knut.
Det hela kom upp på familjeterapin men när vi kom hem insåg vi att det inte var rätt forum, utan något som habiliteringen nog kan hjälpa oss med.
Familjeterapin ja, den börjar nog spela ut sin roll. Den var av stor vikt när vi började, absolut! Men nu några gånger senare när vi fortsätter att konstatera samma saker, känns det kanske lite som pengar i sjön.
Kanske har vi haft lite för stora förväntningar, men vad vi känner nu när vi har konstaterat fel och brister, är att vi behöver verktygen att förändra. Något som vi inte känner att vi har eller kommer att få. Så kanske är det dags att gå vidare själva från och med nu. Och tacka för hjälpen så här långt.
Vi har pratat lite om framtid också.
Hur jag har stängt av framtiden och någonstans glömt bort att framtid inte behöver ligga flera år framåt utan nästa vecka eller om två dagar. Jag behöver ställa om mig själv för att verkligen inte glömma bort det. Men det hela bottnar nog i ett självförsvar, ett slags skydd mot framtiden. Kanske för att framtiden för mig inte är så positiv som jag skulle vilja att den var.
Så var det det här med vita arkivet, något som jag känner att jag vill få gjort. Men när gör man det, det finns ju verkligen inte ett rätt tillfälle att göra det...men det vore skönt att få bocka av en bit av framtiden redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar