Det här blir tredje gången jag försöker få till ett inlägg.
Det blev lite rörigt ett tag när jag försökte. Det hela började med ett inlägg som var positivt och ganska glatt. Det skulle handla om mitt extrajobb. Ett jobb jag kände mig positivt inställd till och ett engagemang. Ett arbete som innebar att hjälpa ungdomar med neuropsykiatriska problem, i deras vardag. Jag skulle vid tillfället för inlägget träffa en sköterska för att få medicindelegering. Som, sagt jag såg fram emot extrajobbet.
Istället för sköterskan fick jag träffa personalansvarig. Hon verkade lite stressad och hade svårt att finna ord.
Plötsligt sitter hon och säger att de inte vill att jag arbetar hos dem. De är oroliga för min sjukdom. Att de ska behöva undra vilket stadie av den jag befinner mig i. Att de inte kunde ställa samma krav på mig som på övrig personal.
Jag blev tom, sedan irriterad. Men sa att ok, då säger vi så.
Tack för mig.
I hissen blev jag mer och mer arg. Jag hade just blivit diskriminerad!
Det gjorde mig ont att de var så fulla av fördomar och utan att ta reda på fullständiga fakta avfärdade mig på det sättet.
Men jag tänker inte ta strid...
Då påbörjade jag också nästa inlägg. Ett inte fullt så positivt och trevligt som det första.
Samtidigt som jag påbörjade detta så får jag veta via hustrun att jag fått jobb. Så stod det i smset.
Du har fått jobb!
Efter några telefonsamtal fick jag veta att maken till en av våra gäster på restaurangen hade gått och införskaffat sig en restaurang och nu behövde en kock. De ville gärna ha mig där på prov. För att jag lagar så god mat! Jag har fått beröm tidigare, men detta slog liksom det mesta andra.
Så en träff, några telefonsamtal senare har jag nu fått en provanställning till efter jul.
Så nu drar vi igång med julbord det första vi gör!
Så tredje inlägget blev inte så tokigt ändå.
Imorgon är det dags för neurologbesök, denna gången på hemmaplan. Får se vad det ger den här gången.
Denna gången inte nervös eller orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar