Jag har ätit sushi två gånger i mitt liv. Trots att jag arbetat med mat nu i snart sexton år, så har jag inte förrän nu provat på detta...hmm..låt oss säga fenomen. För jag tycker nog att det är ett sådant. I samma ögonblick som jag upptäckte att jag faktiskt tyckte om den friska smaken i den råa fisken, sältan i soyan och den stickande styrkan i wasabin, uppllevde jag också känslan av att detta kan bli ännu bättre.
Plötsligt hade jag en åsikt om riset var för sött eller wasabin för klen. Och jakten är igång!
Nu måste jag jaga runt i stan efter den bästa sushin. Kollar nätet efter omdöme, installerar app för att hitta bästa baren.
Hur gick det till?
Nånstans är livet lite som sushi. Jag menar mitt i det där friska som är risvinäger och kallt ris finns det där råa som är svårt att komma över i tanken. Och precis när man uppskattat det salta kommer den stickande styrkan som ger mersmak.
Sedan jakten på det perfekta, som är lite mer friskt och fräscht. Trots det alltid rått, salt och starkt.
Jodå livet är lite som sushi. Man lär sig uppskatta det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar