Är hastigheten jorden snurrar på runt solen, berättar storebror.
Ibland känns det, tänkte jag. Ibland går tiden så oerhört fort, jag hinner knappt med.
Här blev björkarna gula för nästan två veckor sedan och likadant med häcken mot grannen. Snart är det dags för sista gräsklippningen och att plocka in studsmattan.
Sedan är det bara att vänta...fylla vedkorgen och tända ljus. För första gången på mycket länge ser jag fram emot hösten. Kanske till och med vintern. Kanske för att det är de årstider som förändras långsammast och håller i sig längst och därför lättare att hinna med.
Vi pratar fortfarande mycket, men kanske på ett annat sätt. Vi försöker hitta det där naturliga i att prata som vi gjorde för ett tag sedan. Men det vill sig inte riktigt. Vi pratar fortfarande med familjerådgivningen. Vilket är skönt och bra, man får liksom perspektiv. Vi har också pratat mycket om tro och den gemenskap som finns där. Något som båda kan sakna.
Vi diskuterar mycket kring kristendom och kristlighet. Jag tänker så här:
Jag är inte kristen, men jag är kristlig. Jag delar värderingar och till viss del tankesätt, men kan inte hitta den där tron på den bibliska berättelsen.
På samma sätt som man kallar någon för "bonnig" utan att personen ifråga äger så mycket som en ko. Kanske ingen vidare liknelse men lite, ändå...
Jag är uppvuxen i een frikyrklig familj där min morfar var väldigt pådrivande i sin församling. Äldstebroder och allt...
Men så fort sjukdomen slog till övergav han den tro som lett honom hela livet och hans gud var inte värd någonting. Han var väldigt arg och ledsen. Han ansåg att hans gud hade övergivit honom. Så någonstans fanns ändå en tro, fast han själv inte vill veta av den. Tron på en gud som han ansåg övergivit honom och hans familj.
Jag är inte där. Jag kan inte tro på att en barmhärtig gud slår ner på en hel familj om och om igen. på det sätt som vi har drabbats. Då tror jag hellre på en dålig uppsättning gener från början.
Just nu så surrar "Down in the river" med London community gospel choir. För kontrastens skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar